Baguette. Detta fenomen kan användas inom flera områden. Man kan slåss med dem, man kan köpa dem på bageriet, man kan äta dem till frukost, lunch och middag, man kan lyckas dela på dem på vägen hem från bageriet (gäller Theresa), man kan peta på folk med dem och man kan ha dom som prydnad när de blir för gamla för att äta.
Även fast vår vecka har innehållit mycket baguette har vi även hunnit med en hel del annat. Vi som skriver idag är Louise syster Frida, hennes låtsaskompis Lisa och deras bekanta Christoffer som tagit sig ner till baguetternas land en vecka.
Vår vecka i Chamonix inleddes med ett galet ätande av det enorma påskägget vi tagit med oss till våra reseledare Theresa och Louise. Så för framtida besökare till lägenheten ska ni veta att 3 kg lösgodis är ett lämpligt sätt att inleda vistelsen. Men för att undvika att snöa in oss allt för mycket på godis och mat så vill vi väl säga att Theresa och Louise har gjort ett himla bra jobb under veckan med att guida oss igenom allt vad livet som säsongare har att erbjuda. Vi har fått lära oss att hitta den billigaste maten på Carrefour, vilket man kan se lite som mataffärernas mataffär. För på hur många ställen kan man köpa ett 10 pack chokladpudding för 1 euro?
Vi har även lärt oss hur många drinkar man kan beställa under happy hour och blivit euforiska över att de bara kostade 34 kronor och 50 öre.
På afterskin fick vi dansa på borden och insåg där att det är bra att ha något eller förslagsvis någon att hålla i då stabiliteten på borden kan vara lite sisådär. Vi har också fått ett nytt perspektiv vad det gäller att åka lift då vi märkt att man ju inte bara åka i dem utan också sjunga, dansa, tappa saker, byta om eller fastna i dem. Så nu känns det lite roligare att komma till liften då man aldrig riktigt vet vad som väntar än.
Det riktiga testet kom dock på lördagen när vi plötsligt fann oss tre ensamma utan våra reseledare att ta oss iväg till backen. Men med all den nyfunna kunskapen vi fått lyckades vi göra oss en redig frukost och lunch (allt såklart med hjälp av baguetter), göra oss redo för skidbacken, och traskade iväg mot bussen. Inte ens där gick det fel utan vi lyckades ta rätt buss första gången (detta till skillnad från tidigare, då tillsammans med våra guider) och var på väg mot Grands Montets. Eller som Lisa hellre kallar det: Monte Grande! Det var inte heller vilken dag som helst i Grands Montets, utan de firade 50 år! Efter att åkt runt i systemet ett tag drog vi oss därför med i festligheterna och stannade för en vin chaud. Ett mycket bra val. Vi spenderade resten av dagen där och lämnade när det började bli lite väl glassigt i backen. Efter en busstur tillbaka hem fann vi två glada säsongare. Louise och Theresa hade nämligen vart på museum. Dock verkade Theresa lite väl besatt av deras nyfunna kunskap, och hade dragit på sig ett konstigt stenintresse.
Sedan har vi självfallet fått gå till Chamonix klassigaste nattklubbar. Slutligen fick vi spela in en superproffsig och snygg musikvideo, men om det tillhör det vanliga säsongslivet eller om det bara är Louise och Theresa som i hemlighet drömmer om killarna i Backstreet Boys kommer vi kanske aldrig få veta.
Med detta gästblogginlägg skulle vi vilja tacka Theresa och Louise för en grymt nice vecka som vi sent kommer glömma! Eller vad vi kommer ihåg av den…
Nu önskar vi er en fortsatt bra säsong, hjärtliga hälsningar från ynglingarna Christoffer, Lisa och Frida
Tänk vad bra det är med storasyskon, man får lära sig mycket av både det ena och andra. Har missat att läsa detta tidigare.