Hemlöshet, fest och Italien

Det har hunnit gå en hel vecka sen vi bloggade senast men livet kom emellan och vi har haft fullt upp. Så här kommer en sammanfattning med allt som hänt!

Vi blev utkickade ur Huset eftersom de skulle ta emot 4 nya praktikanter, och eftersom vi inte riktigt betalade nån  hyra eller jobbar för dem så var det vi som åkte. Vi fick reda på det dagen innan de skulle komma så det var bara att gå hem, packa, tvätta och tömma köket. (Och planera hämd mot praktikantjävlarna och gråta en skvätt över att vi inte kommer ha våra planerade barbecues på terrassen eller köra fler pingismatcher på matsalsbordet.)

Vårt älskade hus

Vi började leta boende för fullt och flyttade in till bästa skåningarna så länge. De skulle ha 2 buddies på besök denna vecka så det blev lite tajt. För att inte tala om att vi själva skulle få besök av Louises kusin Niklas 2 dagar senare..

Vi hittade en lägenhet som var lika stor som vårt sovrum i Huset och dit flyttade vi tillsammans med vår kompis Philip ett par dagar senare, efter att ha gått skåningarna på nerverna lite för länge och, juste, sovit en natt i ett gigantiskt hotellrum.

Har man ingen flyttbil får man låna en flyttkundvagn

Samma dag vi flyttade in, i lördags, anordnades en  inflyttningsfest med peppade skåningar och strawberry daiquiris. Vet inte om de var drinkarnas fel (eller förtjänst?) men den spårade. 15 pers på 10 kvadrat kan inte bli annat. Har ni spelat drickspelet pyramiden nån gång? Gör inte det. Några snubblade ner för trappan och andra kissade från balkongen. Vi gjorde ett mycket bra första intryck på grannarna kände vi.. särskilt eftersom polisen knackade på dörren och vi var tvungna att dra ut i den mörka natten. Lyckat var det iaf.

I måndags åkte vi till Italien med skåningarna, Seb och Amanda. Dom är iof också från skåne men men..

Tobbe, en av fyra skåningar

Courmayeur va riktigt nice, otroligt bra backar och snö. Vi gled rund, gjorde snömoln på varandra, sjöng högt i kabinen och tappade skidor lite varstans. Bussen stannade precis utanför Chambre när vi kom tillbaka så…vi gick dit. 50 kannor senare var stämningen brutal och vi hoppade runt till rockklassiker och svettades som små grisar. Fantastiskt kul.

Trötta men glada, här Louise, Linus och Viktor

After skin med våra forna grannar på scenen

Sen vart vi trevligt nog bortbjudna på middag hos 3 flickor på bargatan. Middagen blev till förfest och helt plötsligt var det smockat med folk. Skåningar, chambrefolk och randoms, alla glatt ovetande om att de alla så småningom skulle få rosa slingor och rosa läppstift för att gå på full moon party. Förfesten blev till utgång med cosmopolitans och nyårsmänniskor. Kul kväll, bra slut.

Och nu, till något rätt sorgligt. Anledningen till detta rätt så omotiverade och tråkiga inlägg är för att vi är ganska nere för att våra kära skåningar åkte hem imorse. Vad ska vi göra nu? Vem ska vi nu våldgästa, se på film med, dricka vodkalimedrinkar med och göra böghög med? Inte okej.

Gårdagen spenderades därför hos dom där vi försökte låsa fast oss vid deras resväskor och kramas så mycket det bara gick. Vi saknar dom redan!

Tobbe, TT och Linus

Never before shown pictures

Fransmän asså… Vem vill ha en film med sånt?

Louise panikade en natt när hon skulle få av sig skorna och råkade mörda dom brutalt. Verkade vara en ovanligt lurig dubbelrosett som låg bakom det hela. Efter det var det forest gumpskorna som gällde, en riktig stämmningshöjare på krogen.

Godaste drinkarna i stan. Den som kommer och hälsar på får veta var man hittar dom

Tränar volter i väntan på liften som frusit fast. No biggie

Creepy tjej väntar på liften

”The Val d’isere police force” tar inte alls sig själva på för stort allvar. Tur att bilen inte står i vårt namn. He he

Nöjt födelsedagsbarn. Gratissoppa förfan!

 

En otroligt sen update

Vi har varit i Val d’isere!

För en vecka sen. Men…vi orkade inte riktigt blogga om det eller nånting som hände de följande dagarna så vår kära James fick hoppa in och gästblogga lite. Thaaaanx maaan. Så nu tänkte vi kompensera det med ett monsterinlägg. För tillfället sitter vi i skåningarnas crib och kollar på youtubeklipp och blir frustrerade över franska språket och internethastigheten (VAD ÄR GREJEN MED SPOTIFYS HEMSIDA?! DAMP. ALLT STÅR PÅ FRANSKA?)

Nej, nu får jag ta och lugna ner mig lite och berätta om Val d’isere! (Min ilska är en lila ballong som jag nu släpper iväg).

Vi lånade som sagt bandets bil (en mörkgrön skönhet av fin årgång) och drog iväg i gryningen på tisdagsmorgonen. Bilen var packad och vi var peppade till tusen! Som en kombinerad kartläsare, dj, skottare, tank-och parkeringsnisse samt underhållare intog jag (TT) passagerarsätet försedd med en fladdrig utprintad karta och en påse nötter och konstiga röda bär. Och tandpetare för att hålla ögonen öppna. Första biten gick bra, vi var rätt ensamma på motorvägen. Resan rullade på, bilen likaså (som tur var!) och utsikten var den vackraste. Vi enades om att hav och alptoppar är det finaste som finns. Louise sa nånting om att en matfärja som sakta närmar sig är det finaste men jag låtsades inte höra.

Ze driverr

Efter att ha passerat ca 4 skyltar om att vägen till Val d’isere skulle vara avstängd tittade äntligen solen fram bakom snömolnen och vi skruvade upp musiken och sjöng med ännu högre till Backstreet boys bästa tracks.

Tillslut kom vi fram och var taggade till tusen. Louise fick återse sin familj och vi firade med en panglunch i backen.  Pizzas for everyone! Varmkorven vi hade i en termos i ryggan fick vänta.

Glad Louise och Göran. Oklar TT

 

På toppen

Sen stalkade vi Langleys pistvisning och visade hur man åker på riktigt. Vi fick se toppen. Det var fint. Sen blev sikten kaos och då vart det inte lika kul längre. Så vi drog till Familjen Larsons hotell och hängde lite på after skin innan vi svidade om inför middagen. Som alla som tidigare jobbat för langley vet så betyder tisdagar Chevre Toast, Sirloin Steak med Confit Potatoes och Red Wine Sause samt Apple Crumble. Louise och jag sniffade till oss köttlukten redan på afterskin och blev om möjligt ännu mer taggade på livet. Efter att ha slickat alla skålar tog vi farväl av LarssonKompaniet (Louises farbror Göran och hans gal Irén var också med, det får vi ju inte glömma!) och drog med Frida ut för att se vad Val d’iseres nattliv hade att erbjuda.

HEY I’M IN THE BAND! Dom fick shots för besväret. Oartigt att tacka nej

 

Det erbjöd appletinis. Vilket man inte tackar nej till. Dock glömde dom ha i nån form utav äppelarom så det blev mest en vaniljdricka med sugrör. Men det var alright. Vi lyckades smita in på en klubb som tydligen tog 10 euro i inträde genom att peka på några stackars tjejer med biljetter och ba ”Those girls have our tickets!!”. Behöver jag tillägga att dom inte kom in sen? Hahaha, vad skulle jag göra utan min snabbtänkta göteborgare?

Frida

Kvällen slutade tidigt för vissa och lite senare för andra. Nämner inga namn. Det blev en annan klubb, ett par misslyckade (men en lyckad!) insmitningar på vip’n och efterfest med danskar och toast och tandkräm. Tack för en bra kväll Frida.

HERREGUD JAG HAR JU SKRIVIT EN BOK! Ni får ju stoppa mig. Aja, sen tog vi det piano dagen efter och packade sen bilen för att dra oss hem(!). Vi körde förbi en gigantisk och otroligt billig mataffär som såklart krävde ett stopp. 18 räkchips senare spårade allsången i bilen och blev till ett house/rap/pop/läskigfiolmusik-party med mig i spetsen. (Man vill ju inte köra en långben liksom! ”Who’s driving? I’m driving!”).

Vi rullade in i chamonix till tonerna av en tung gangster-rap-låt och vinkade till alla sorgliga människor som stod och väntade på bussen. Väl hemma la vi oss på golvet och konstaterade att det varit en mycket bra utflykt och började spåna på nästa resemål. Sen vet jag inte riktigt vad som hände men jag tror jag somnade när vi satte på en film. Som alltid.

I alla fall! Tack Familjen Larsson för allt och vi hoppas ni kommer ner igen så att vi får visa vår nya hemstad! Nä, nu börjar det lukta gott ifrån köket, måste dra.

Tack o hej leverpastej

Folk i Val d’isere är förvånansvärt dåliga på att åka

Ser ut som bakgrudsbilden på en windows!

James gästbloggar

Tja tja bloggen…

Först och främst vill jag be om ursäkt för det jag nyss skrev. Det är inte likt mig att sjunka till en sådan låg nivå… Men ni måste förstå, jag är ny i den här världen av bloggande, en färsking om ni så vill kalla mig.

Så vem är jag? Bra fråga… Jag vet inte själv riktigt vem jag är… Men vi kan väl försöka samanfatta mitt liv lite snabbt. Uppvuxen som ensamt barn i en lite ort utan för Malmö, ja Skåne… Vilket betyder som ni vet, att jag är lite bättre än er. Men nu ska vi inte gå in på vilket landskap som är bättre än dem andra osv. Tillbaka till min sammanfattning av mig själv. Uppvuxen som sagt i södra delen av vårt moderland Sverige. Jag brås på min mor som är av utlänskt ursprung (Filippinerna). Så jag är året runt ”solbrun” (Inte för att skryta, hehe). Ärvt min fars personlighet, vilket är lite skrämande… Men, så är livet! Från fassan som är svensk, har jag väl fått min kärlek för skidor. Ja, precis, jag är en skidåkare. Så jag har ett pyttelitet hat för Teresa som inte tycks förstå att brädåkare är… Ja… Idioter? Men hon är skön ändå.

I alla fall så är jag här i Chamonix och gör en skid-säsong. Oturligt nog kanske… Hur jag kom att träffa Louis-A och Theres är fortfarande lite av ett mysterium… Plötsligt blev våldgästad ett allt för vanligt ord här hemma. Men, dem har ju sin charm. I alla fall så sitter jag nu här på Alla hjärtans dag och gästbloggar. Tragiskt nog kan jag verkligen inte, hur mycket jag än försöker, komma på något bättre att göra…

Egentligen är allt det här jag egentligen skriver ren rapakalja. Har ingen aning om vad jag egentligen bör skriva om… Kanske om snön? Vilken snö? För er kanske det tycks finnas oändligt med snö. Men allt under 30cm puder ser jag som en besvikelse. Ungefär som Frölunda. Dem kan prestera bra, men dem tycks aldrig göra det…

Med vänlig hälsning James (en av fyra Skåningar)

The SkåneGang

Still alive!

Det har varit lite segt pa bloggfronten senaste tiden, delvis pga att vi inte har nara datorer och delvis for att… ja, vi har gjort andra grejer.

Idag skippade vi backen for det blaser skrutt har. Och det betyder isbackar och otroligt plagsamma liftturer. Inte vart.

Nagat som har borjat irritera oss natt otroligt ar att var franska roomie har haft nan pmsattack nu i snart 2 veckor. Det ar gnall om att koket ar stokigt, vardagsrummsgolvet ar skitigt (inte for att han nansin ar dar men…) och…kanske varst av allt; badrumsmattan var blot en gang nar han skulle duscha. OH DEAR GOD!

Tyvarr insag vi igar att george (som vi kallar honom och alla andra som vi inte tycker passar i sina riktiga namn) kanske hade haft raett anda.

Nar vi satt vid middagsbordet igar for att inta en klassisk sondagsmiddag bestaende av pommes frites och pannbiff (och bea!)upptackte vi till var allra varsta forskrackelse att vi inte var ensamma i koket. Det lag en dod mus under ett av koksskapen som DEFENITIVT inte legat dar imorse. Detta foljdes av ca en timmes tjejskrik, svordommar och hoppandes pa stolar och bord och ett nodsamtal till familjen Larsson. Forsta tanken var att vi har en katt som vi mirakulost nog inte sett som smyger omkring och dodar moss pa natten. Men sa var nog tyvarr inte fallet. Tillslut lyckades vi ta oss sjalva i kragen och, fortfarande staendes pa stolar (ifall den skulle vakna till liv eller natt och attackera), sopa fram den och fosa in den i en plastpase och slanga den langt langt ut pa tomten. FY FAN sager vi bara!

Kvallen avslutades lite battre; hos skaningarna, dar vi la pussel och sag pa film, fortfarande skakis.

Idag har vi stadat (eehe..), tvattat och gatt till internetcafet dar vi ar nu, darav det otroligt jobbiga tangetbordet. Sorry, hoppas ni kan lasa anda. Det blir som att lasa norskt bokmal!

Imorn drar vi pa roadtrip till val d’isere med en av bandets bilar. Vi tankte ha tavling och se vem som kor snabbast. Louise pa ditvagen och TT pa hemvagen, sa klockar vi tiden.

Naaa skoja bara. Vi tar det piano hela vagen och ser upp for fansmann och snoplogar och galna zombiemoss.

Au revoir, vi hores i Val d’Isere!

The Frodo Face

Dead Mouse