Jobbsökande, pulka och genvägar

När vi vaknade igår hade vi två missions.

1, Hitta ett jobb.

2, Åka pulka med Kenny’s barn.

Tro det eller ej men tydligen så vill många restauranger å butiker i Frankrike ha fransktalande personal. Vi fick iaf lämnat våra nummer på några ställen å har inte gett upp än!!!

Efter lunch så gick vi hem till Kenny och Lina å hämtade upp barnen för pulkaåkningen! 1,5 timme senare lämnade vi tillbaka barnen å drog oss hemmåt. Trötta, blöta och kalla tog vi oss en snabbtitt på busskartan och insåg att vi  faktiskt bara kunde gena genom skogen istället för att krångla oss in i stan och ut igen.

Sagt och gjort! Genvägen inkluderade dock klättra över snövallar, springa igenom folks tomter och hoppa över floden. Det blev inte torrare  efter det så att säga..

Men vad gör man inte för ett äventyr!

Väl hemma blev det middag och sovstund (och upptining i duschen för  Louise). Sen tänkte vi dra till afterskin..som blev till utgång och barrunda med sjukt många svenskar! Var kommer alla ifrån?!

Men det var kul. Nu är vi inte lika foreveralone bland säsongarna..

Jo! En grej som är lite jobbig med vägen till huset är att det är typ bobbana hela vägen. Man ramlar VARJE gång, oavsett om klockan är 10 på morgonen eller 2 på natten.

De värsta skadorna vi kommer dra på oss den här säsongen kommer va från den vägen.

Men GOTT NYTT ÅR HÖRNI!

Vi hörs nästa år! ❤

Och kul att ni kommenterar så mycket. Verkligen. Tack.

HEEEEEJJJ!

Efter en galen och otroligt lång resdag igår unnade vi oss en sovmorgon imorse. Nu sitter vi på ett café med wifi och bråkar med internet och käkar frukost!

Kom igen internet….

Igår då. Var ska vi börja? Efter att jag (TT) snubblat in på landvetter och mött upp Louise checkade vi in allt (trodde vi) och vinkade hejdå till familjen Larsson. Mellanlandning i Köpenhamn och ladda med korv och konstigt bröd. Bagagevagnsrace på Geneves flygplats mellan väskbandet och skidbandet.

Tråkigt nog visade det sig att min snowboardbag inte ens lämnat Göteborg.. Lite stelt när de frågade vilket märke det var på brädan ifall de skulle öppna fodralet och om det fanns något mer signalement.. ”joo..det finns ju ett par svarta burtonboots där också..” (och skidbrallor, en jacka, 2 par skor + lite annat krafs som inte får va där egentligen..)

Vi tog oss till Chamonix och Langleyhotellet Gustavia där Kenny (vår förra boss) tog emot oss med öppna armar och sa att han hade boende åt oss och kanske jobb! Vi kramade Oskar och Lina och barnen (som kände igen oss!!!) och fick skjuts till vårt, wait for it………..HUS!

Vi dumpade våra väskor och fick skjuts tillbaka till Gustavia och köpte säsongens första öl, det kändes helt okej, så att säga. Efter det var det dags att checka in vår nya stad, vilket i vårat fall betydde att gå ner för huvudgatan, gå in på McDonalds, å sedan gå tillbaka till baren igen.

 

 

Ännu en utmaning mötte oss på kvällen, då vi skulle försöka hitta till vårt hus. Trots att instruktionerna borde varit tillräckligt tydliga så kändes det väldigt långt. Men efter att vi till slut hittade till huset så gissar vi att vi helt enkelt gick otroligt långsamt.

Uppackning och Shampoo har exploderat…

När det senare var dags för att sova insåg vi att vi inte riktigt är helt säkra på vilka vi delar huset med. Vi hade tidigare på dagen hälsat på kille som jobbar som nattvakt på Langley hotellet och bor i det mindre sovrummet. Han berättade också för oss att bandet som spelar på afterskin bor på övervåning. Men när vi hade släckt ljuset och låg där i våra sängar så kom en skrämmande tanke ”Det är nog så här skräckfilmer börjar.” . När sedan vi hörde en bil köra in på uppfarten och någon klampa in i huset började vi verkligen skrämma upp varandra. Tänk om killen vi hade träffat tidigare egentligen var en yxmördare? Vad gör vi om någon försöker mörda oss? Och så diskuterade vi lösningar så som; ”Ska vi tända ljuset?”. Därefter så satte Theresa på något slags eplepsi-utlösande ljus och vi lugnade ner oss tillräckligt mycket för att kunna somna. Och vi överlevde.