Abstinens (Tobbe gästbloggar)

Hej! Jag är Tobias, den främste av skåningarna. Snapphanekungen om ni så vill. Och jag har abstinens. Eftersom jag är från Skåne tror ni kanske att jag har Skåneabstinens. Då har ni fel. Jag är i Skåne nu, kom hem från några dagar sedan. Hem till Malmö. Till min kära familj och mina fina vänner. Det suger!!

Läser rapporter om snö i Chamonix och det enda jag vill är att åka ner igen och köra stenhårt i pudret. Inte blir det bättre av att se sjuka skidfilmer med legender som Eric Pollard och Chris Benchetler. Det blir sämre för att man måste jobba igen. Man vill ju bara gråta…

Jag antar att jag får vara nöjd med de två veckorna jag fick nyligen. Kom ner när det inte snöat på en månad och fick ett sjukt dump som innebar något av mitt livs bästa åkning i Le Tour. Ni vet det som Theresa skrev om. Jag fick även möjlighet att lära ut lite skånska glosor till de outbildade. Vad sägs om till exempel fubbick. Eller blannevann. Eller det riktigt svåra ordet rälig? Aja, nog om sånt mög. Tillbaka till det viktiga!

Efter den otroligt bra dagen kom alla i lägenheten med på sjuklistan, förutom jag. Vi försökte boka valle blanche och var 5 pers. Sen helt plötsligt var jag själv. Men efter lite övertalan och flörtande så kom Bedan, Nils och Nils med också. Det blev en fantastisk dag.

En av veckorna skulle vi fixa temakvällar varje dag där vi skulle utforska olika matkulturer. Det skulle bli mexikanskt, grekiskt, skånskt, thai osv. Då fick jag och Bedan visa vår oupptäckta kockexpertis. Vi rockade den thailändska kvällen med en extremt god gryta. Vi fixade världens godaste taco till den mexikanska kvällen. Men höjdpunkten var när vi stod och briljerade med en klassisk svensk maträtt som vi sen kallade för skånsk. Vem vet, den kanske till och med är skånsk. Jag pratar självklart om kokt potatis med stekt fläsk och löksås. Vi orkestrerade fram hela maträtten på ett himmelskt vis. Änglarna skrev sånger om oss i himlen. Fåglarna sjöng i träden. Barnen dansade och lekte. Till efterrätt blev det glass med jordgubbar. Louise och Theresa var mäkta imponerade av vår kokkonst.

Det kanske är lika bra att jag är hemma nu igen dock. För mycket av det goda och man blir tjock. Därför ska jag nu lämna er med ett citat:

”Kids today, all they talk about is big air. I say, stay on the mountain, that’s where the action is. If you want big air, pull my finger.” – Smooth Johnson

P.S. Winter is coming! Tagga

Irländsk afton på St Patricks Day… Vi försökte göra grönt potatismos!

Bedan, Nils, Nils, Tobbe – Valle Blanche

Tacos, tequila och Theresa på Mexico night!

Peppade skåningar lagar mat!

 

Sjuka

Nu har det gått fyra dagar sen vi sist åkte. Dagarna har spenderats framför datorn och episka filmer såsom Public Enemies, tecknade Robin Hood och It’s a wonderful life. När vi inte sovit förstås. Eller knaprat piller och hinkat te. Se där! Så kul man kan ha det.

 

Säsongens Bästa Åk och lite annat kul

Hej igen! Allt bra med er? Kommentera mera!

Vi mår bara bra, fortfarande lite tagna av igår då iallafall jag fick vad som kan ha varit några av mina livs bästa åk! Helt fantastiskt. Det hade snöat ca 50 cm och vi (jag (TT), Louise och Tobbe) bestämde oss för att dra till le Tour för att slippa alla pudergalningar i Grand Montets. Sagt och gjort! Vi spände på oss ryggskydd och lavinsändare och packade ryggsäckarna med spadar, sonder, proviant och diverse filmredskap. Känns lite som man är en chilensk gruvarbetare på väg till jobbet när man knäpper på sig hjälmen och alla remmar och grejer. Minus kokabladen då. Kanske kunde va nått när jag tänker efter…?

Nä, nu spårar det igen. Vi hoppade iaf på bussen till skidsystemet le Tour där mest skidskolor brukar hänga och man kan öva på 180’s utan att bli utskrattad från liften. Första åket var en opistad backe med 40 cm lössnö. Det gick inte så jättesnabbt kan man säga och Tobbe kommenterade det med 3 ord: ”detta sög ju”.

Jag och lillfisen blev iaf taggade till tusen när vi svävade på molnen/pudret och tänkte på hur bra resten av dagen skulle bli. SnööÖÖÖ! Som vi längtat. Som när Gollum äntligen får hålla ringen igen. EUFORI!

Blir övertaggad bara jag tänker på det. Okej, andas.

Vi när vi får åka puder

Vi tog liften upp igen, drog ner till en annan lift, väntade i 25 minuter med peppade freeriders och offpistguider (som tog tillfället i akt och rökte på lite med några snowboardåkare. Fransmän alltså…).

Sen kom det. Solen kröp äntligen fram och vi fick   v ä r l d e n s   b ä s t a   å k. Helt galet bra. Vi gjorde egna spår, filmade med tobbes go-pro och var allmänt lyckliga. Så vi tog samma lift igen. Och ige

n. Sen beslutade vi oss för att skråa lite längre ut på berget (men fortfarande följa spår såklart) och där fick vi om möjligt ett ÄNNU bättre åk. Meterdjup, lätt och fluffig marsmallowsnö när den är som bäst. In bland träden och ska vi fortsätta lite mer istället för att börja skråa tillbaka? Ja, det gör vi! Sista delen var kanske den bästa, så ingen av oss ångrar att vi tillslut kom ner till den fejksnö-dammen man ser ifrån liften och var tvungna att prommenixa uppför i en timme tillbaka till liften, pisten och civilisationen.

Vi tog dock en behövlig lunchpaus i solen och lät fransmännen som följt våra spår (oooops..) göra en liten stig i snön uppför. Hehe.

Lunchpaus. Vi gick hela vägen upp, och lika mycket till ungefär… Man ser stackars snowboardåkaren bakom Louise

Blev inte många bra stillbilder men.. det var awesome

Sorgligt nog hade inte alla lika tur den dagen. En omkommen och en svårt skadad av olika laviner. Båda i le Tour:( Så nu är vi lite skakis. Och tacksamma för att vi inte var med om nått värre än lite knäont. Och överens om att vi kanske inte ska åka lika långt ut nästa gång. Usch!

En göteborgare för lite och en skåning för mycket

Det känns lite konstigt nu när Niklas har åkt. Ingen som sjunger frukostsången på morgonen (”Jag sitter här och äter frukooooost…..Guuuuu va jag är duuuktiiiig….) och ingen som kör om en i backen och skapar världens snömoln så att man ramlar (vilket kanske inte är sådär jättejobbigt när jag tänker efter ..).

Vi saknar VERKLIGEN dig….Diskarniklas

Sista måltiden på finrestaurang. Här Bedan och Louise!

Senast på Amnesia.. Nicke kollar in de sjuka fransmännen som snodde Ygges krycka och gjorde dåliga saker med den.

Nu har iaf skånskan återigen fått övertaget i vår umgängeskrets, för TOBBE ÄR TILLBAKA! Och ingen kan va gladare än jag! Möjligtvis Louise då. Han planerar att stanna i 14 dagar vilket kommer bli ytterst trevligt. Vi kommer att fira tobbes återkomst med en exklusiv pasta&tomatsåsmiddag. Är det fest så är det. Skämt och sido, vet inte om vi kommer orka så mycket mer idag efter den ENORMA godispåsen tobbe hade med sig.

Skidåkningen har inte varit lika kul på senaste tiden, och vi har inte varit lika taggade som vi brukar. Snön är dålig och solen är dålig. Folk i backen är dåliga. Kranen i badrummet är dålig. Allt är dåligt! Men idag, peppade som attan (jag för att jag köpt ett örngott och nu kunde använda min underground/alpe d’hueztröja för första gången i backen och inte som örngott och Louise för att tobbe skulle komma) drog vi på oss grejerna och studsade ut. Lite dimmigt, tyckte vi, när vi åkte upp med första kabinen. Oj, va dimmigt, insåg vi när vi tog andra liften. Det var så där jobbigt ni vet, när allt är vitt och man inte ser snön riktigt eller hur backen ser ut 50 meter fram. Vi åkte upp på breventtoppen (2,525 m) för jag var övertygad om att vi då skulle komma över molnen men icke sa nicke.

Taggar i trapphuset!

Jurassic parkkänsla i liften

Vi när vi försöker ta en normal bild till bloggen

Men dimmigare än så blir det väl inte? Jo! Och det blev det. Efter det såg vi ingenting. Det var bland det sjukaste jag varit med om. Man såg inte om backen lutade upp eller ner, åt höger eller åt vänster. Har ni nånsin mått illa i backen förut? Och då snackar vi inte backis-mode, för det har hänt även de bästa (ja, jag pratar om dig pappa!). Nä, man blev illamående för att man hade noll balans eller koll på vart man var. Vi fick hitta en pistpinne, ta sikte på nästa och satsa. Inte så kul att hamna mitt i pisten.. Vi tog oss iaf ner till liften, och hem till datorerna, internet och säkerheten. Mmmm.

Happy couple! Fin photobomb av mig i tavlan

Nä nu ska jag gå å slänga mig på Louise och tobbe. Adios amigos!

Niklas gästbloggar

Tja bloggen och alla dess läsare!

Niklas är mitt namn och vem är jag?

Jo jag är Louise ett år äldre kusin och är här i Chamonix på en tre veckor lång semester vilket är helt underbart. Sedan senaste blogginlägget har det fortsatt varit riktigt strålande väder var dag. Det har varit så bra nu att vi alla nu längtar efter snö så att vi kan få lite puderåkning och minst sagt, idag fick jag äntligen lite puder, inte överdrivet mycket kanske men ändå, PUDER, riktigt lycklig!

Nå nu skall vi inte gå händelserna i förväg, måste ju berätta om vår goa tripp på torsdagen. Vi tog oss en dagstripp till Verbier. Kul att komma iväg till en annan skidort och testa på ett nytt skidsystem. Det hela började med att klockorna ringde tidig morgon, gröt tillagades av TT medans Louise gick till bageriet för att köpa baguetter, och tro det eller ej men hon fick till och med stå utanför bageriet och vänta på att de skulle öppna!!

Efter en stabil frukost tog vi nu vårt pick och pack och drog oss mot bussen. På väg mot bussen kommer givetvis Bedan på att han glömt sitt rabatthäfte så att han får dagens skidåkning i Verbier gratis. Så Bedan erbjuder sig att bära mina skidor och pjäxor resten av biten om jag vänder och springer hem och hämtar häftet. Efter det svettiga löpturen var vi på väg. Vilken dag vi fick, grymt väder och bra skidsystem kul upplevelse. Personligen hade jag dock en ganska smärtsam sista timme efter ett ganska grovt misslyckat försök till en 360, men men sådant händer, bara att bita ihop och köra vidare!

Klassisk utomlands-öl

Nu gör jag ett litet hopp från torsdagens Verbier till idag, dagen D, sista dagen på min vistelse här i Chamonix. En dag med mycket knepiga känslor, kul med skidåkningen då jag äntligen fick lite puderåkning, taggad för en kväll med middag på fin restaurang som väntar (kanske blir det en go köttbit med ett glas rött, mmmm va gott, får se helt enkelt) samtidigt som man känner hur kul det har varit att vara här och att man inte vill åka hem, hade gärna stannat ett bra tag till!!!

Men sånt e livet, blir det för tråkigt hemma får jag väl sjukanmäla mig från jobbet och dra ner en vecka till.

Nu får det blir ett litet hetsigt avslut, måste sätta på mig skjortan, fixa frillan och sedan är det dags att röra sig mot restaurangen och troligtvis blir det någon god fördrink på vägen dit!

Resan hit till Chamonix har varit awesome och nu skall den avslutas på samma sätt, åk hit!

Peace out bloggen så ses på den läsande sidan vid nästa inlägg!